Idag var det dags för Börjes första släpp för i år. Han var så otroligt samlad och koncentrerad. Upptaget kom ganska snabbt och hans skall var grovt. Det stod stilla ett tag innan det började röra sig sakta. Jag stod ca 300 m ifrån honom men terrängen var kuperad. Jag fortsatte fram en bit till och det saktmakliga drevet kom närmare. Han arbetade lugnt och melodiskt. Pang Pang Pang passgrannen avlossade 3 snabba skott och jag såg vildsvinet glida fram i ormbunkarna men jag hade inget rent skotthåll. Börje drev vidare. Varje minut blir en evighet. Skallet är grovt och jag följer hans arbete på gpsen. Efter ca 15 evighets minuter bryter han för att komma tillbaka till mig. Han kommer in och jag berömmer honom. Lägger kopplet på honom och tittar så han är hel o ren. Vi konstaterar bom skott och vrider näsan åt annat håll. Han följer med och söker kontakt det känns bra för idag hade vi det ganska varmt.
Många kan tycka att att hunden borde fortsatt.
Jag anser att han faktiskt tagit eget ansvar och valt att bryta när han inte orkade längre. Det är klokt! Jag är så stolt över att han faktiskt orkat arbeta så länge med en så pass stor galt. ❤️