Ett år med ett annorlunda tänk kring löshundsjakten.
I år bor och verkar jag i vargrevir och det ställer högre krav och eftertanke innan man kopplar loss sin bästa vän med nosen inställd på just jakt. En jakt som just min hund är avlad för och som den älskar. Att få vara lös, söka, finna och förfölja vilt… det den är född för att göra.
Det är en stor sorg för mig att jag ska behöva tänka på att värdera riskerna med att koppla loss min hund.
– Ja man kan tycka att man är elak som kopplar loss en hund som kanske går under just den här dagen men jag kalkylerar med våra ”vanliga faror i skogen” pinnar i bröst, ögon, saker i hals, vägar, järnvägar,vildsvin, älgar, kronhjort, dovhjort mm men rovdjur kan man inte skydda sig mot för man vet aldrig var de är!!!
Jag har haft tur eller varit extra feg i år för jag har alla mina hundar med mig hem.
Jag kan kallas för feg men jag ser det som en överlevnadsstrategi att kunna se mig själv i spegeln❤️