Klockan ringer och solen är ännu inte vaken. Jag fyller min termos, kaffedoften sprider sig i köket. Hundarna har en förväntan och en stark längtan dom vet redan vart vi ska. Jag behöver inte ta i dörrhandtaget eller i min jacka, dom är redan på väg.
Höst morgonens dimma ligger kvar likt slöjor och gömmer skogen, luften är hög och jag fryser lätt. Jag plockar vant i ordning mina saker och svingar upp bössan på ryggen. Förväntningarna, de sökande blickarna från hundarna och glädjen de utstrålar när får komma ut gör att jag ler. Vi går mot dimmorna och skogsbrynet, först där styrker av kopplet. De startar i hög hastighet och sträcker ut i steget de njuter av att söka sig ut och friheten…Nu väntar jag…
