Under Helgen den 16/18 Januari så började vargjakten. Jag deltog i Värmlands län.
Där får det fällas 24 st. Under dessa dagar så bloggade jag för Svenska Jägareförbundet Östergötland och höll dess jägare uppdaterade.
Caroline
Lennart
Vi börjar med en liten fakta;
Gårdsjöreviret sträcker sig från Kil till Sunne och mot Munkfors och sen Klarälven tillbaka söderut. Mellan Kil och Sunne är det ca 5 mil. Se Revirkarta.
Antalet vargar var lite oklart men länsstyrelsen har ritat in ett revir med minst 6 vargar, men både de och lokal befolkningen har anat att det t o m kan vara två närbesläktade vargflockar som delar på området.
Man vet att minst 110 st älgar tas per år i ett vargrevir oberoende av antal vargar i flocken.
Ibland kan siffran stiga till 140 st älgar/år.
Så i Värmland finns 29 revir X 110 st älgar = Minst 3190 älgar går åt till varg….
Älgavskjutningen:
Tilldelning jaktåret 2013/2014 var ca 7 800 st och det fälldes 5 721 st.
Jaktåret 2014/2015 sänktes tilldelningen till ca 6400 st älgar, men hittills har man bara nått drygt hälften, ca 3500 st, och det är inte troligt att det ökar nämnvärt sista månaden.
Älgarna försvinner och det går snabbt. Rådjur är det ont av i dessa områden.
All löshundsjakt i flera av dessa områden är uteslutet.
Mina tankar snurrade rejält på bilresan hem från Värmland.
Jag minns ett Värmland som ett skogsparadis och ett Viltmatens skafferi. Med vacker natur, stora skogar med gott om älg och rådjur men det var då. Skogsjakten är inte bara borta utan den är förstörd.
Här hemma finns det fler jaktbara arter och större mängd vilt. I skogslänen finns bara älg, rå och skogsfågel samt en och annan bäver om man gillar det.
Under inkvarteringen så fick jag frågan direkt(av fastboende på orten & icke jägare) om jag skulle ansluta till vargjakten i och med detta så utropades heja rop om att skjut så många ni kan. Dom är för nära byn. Det känns osäkert att ha ”Dreten/skiten” hänga runt våra hus och gårdar. Det är obehagligt att plocka svamp på hösten eller bara ta en lång promenad med hunden.
Ibland funderar jag på om man skrämmer upp varandra med lite Rödluvan sago tänk. Men -näe, känslorna är äkta och enligt fakta så drar sig vargarna närmre bebyggelsen.
Jakten 2015 enar ett slaget folk som blivit överkörda. Glädjen över att få jaga varg förstörs av de hot som uppkommer och av de som värnar om vargen blotta uppenbarelse. Under de dagar jag var där så dök ett par engagerade värnare upp på vår samlingsplats i ett försök att fotografera oss deltagare och våra bilar. Detta påpekades av Gunnar Glöersen, de gav då upp och åkte vidare. Senare under dagen fick en av oss ett samtal på sitt mobilsvar med en önskan om ett samtal från en av organisationerna. Man har alltså lagt ner möda på att söka upp en av oss deltagare.
Detta skapar en smutsig, solkig känsla av maktlöshet.
Glädjen över att ha fällt en svensk varg vid en licensjakt kan snabbt alltså rasera våra liv. Vid vilken annan jakt sker detta? Det är trots allt bara en varg!
Vi jägare har ett extremt viktigt ansvar för vad vi sänder för signaler i press och på våra sociala medier. Den här potatisen är het och av en stor betydelse för oss.
Vi har alla ett gemensamt ansvar för vi ska kunna få fortsätta bedriva vår jakt som vi gör!
Jag är stolt över att deltagit, det känns viktigt för mig att vara på plats och uppleva hur det är.
Jag är stolt över den samlade kompetens som enar jägare i stugorna för att aktivt bedriva denna jaktform.
Stort Tack till Lennart Johannesson och Gunnar Glöersen och alla de andra duktiga killar & tjejer som lagt ner ett stort arbete.
//Caroline Hagström